1,3 års trots?

Janå nog har vi ju märkt att vår son har ett hett temperament och är envis, men ikväll försökte han verkligen visa vem som bestämmer och jag kämpade så med mitt gråtande modershjärta.....
Först blev han sur då vi försökte säga snällt att han skulle sätta tillbaka tvåldunken och min fotfil (som inte är leksaker) i wcn..tillsist tröttnade jag då han total ignorerade oss, så jag satte det på sin plats vilket ledde till skrik och gråt.. Jag fick tyst på honom ganska snabbt då jag tog fram tandborsten och tandkrämen, för det är roligt då mamma borstar först och sen får han visa hur duktig han är som kan borsta själv, han brukar bli snabbt klar så att jag ska klappa händerna åt honom och skölja ner tandtrollen..men ikväll ville han inte bli klar med den och skulle gå iväg , det går jag inte med på, det är ju påtok för farligt att vandra omkring med en tanborste i munnen..nåjaa det blev ju skrik och gråt igen och då blev han riktigt sur jag fick knappt ta av tröjjan och tvätta honom i handfatet innan han var påväg att ramla i golvet.. Sen brukar jag nog alltid få på blöjjan hur mycket han än sprattlar men INTE ikväll!! Anders fick hjälpa att hålla honom..totalt omöjligt sen fick jag på pyjamas tröjan men så sprang han gråtandes undan med byxorna, då sa jag "nu ska du komma hit så vi kan sätta byxorna på och sen läsa böckerna och sist göra vellingflaskan". Men ne-ej han gick bara undan och lekte med mig samtigt som han tvingande fram ett skråålande gråt... Jag satte mig ner på golvet och ignorerade honom , han gick runt mig och grät, höll i byxorna. Jag såg att han ville komma och sätta sig i min famnen flera gånger om, men då svängde han om och stampade iväg, riktigt som om han ville bara vara envis och visa att han bestämmer.. Sen satte han byxorna i min famn så frågade jag om jag ska sätta byxorna på men han kunde inte riktigt ge med sig utan måste gråta ännu en skvätt tillsist märkte jag att han började ge med sig lite så jag frågade om han kan lyfta foten så lägger jag byxorna på då tog han om mig och lyfte en fot åt gången så jag fick byxorna på, så kramades vi alla tre............. Huhhu! jag ville bara ge upp och ta honom i min famn och hålla om honom samtigt som jag var ursinnig för att jag visste att det var bara en maktkamp och jag vill ändå inte ge med mig..  fyy vad det är svårt med barnuppfostran.... Man får ju se sen efter ett par år hur man lyckats.. Trodde aldrig innan vi fick barn att det kunde vara såhär svårt och tungt! Det ser så enkelt ut då man ser på andra..

Älskar dej så mycket min älskade snorunge! <3 (jaa och snuvan har kommit tillbaka...:(  bilden högst uppe är förresten inte tagen idag..)

Published with Blogger-droid v2.0.10