Förlossningsberättlse

Tänkte jag skall försöka skriva ner den sålänge jag jag har den någorlunda i minnet.

Torsdagen den 27.07 kl 08:00 hade jag tid vid kokkola bb för övertidskontroll va då 41+1.

Började med att ligga i kurvan ca 30 minuter, visade nog värkar/sammandragningar, inte så täta och inte så sjuka, men nog kände jag ju av dem lite. Så barnmorskan sa att nog är det lite på gång iaf. så fick vi gå ut och vänta på läkaren/gynekologen. Väntade över 1h. Då jag slapp in gjorde hon inre undersökning och sa att jag var öppen 2cm, så svepte hon fosterhinnorna och sa att jag var så avslappnad att hon fick svepte dem riktigt bra och kände då att jag var öppen 3cm.

Sen fick vi ny tid till tisdag om inget hände innan dess, men hon sa att det är nog goda chanser att vi kommer in innan dess eftersom jag kom igång av mig själv med första barnet.

Vi for därifrån lite före 10 och jag kände genast vi satte oss i bilen att jag fick mensvärk, men trodde inte att det då var nått på gång eftersom jag fick det för en vecka sen också då inre undersökning gjordes. Värkarna började då komma ganska regelbundet med 10 minuters mellanrum. Men det var ganska milda så jag kände mig lugn.

Anders hade lite ärenden att spring i kokkola, jag satt i bilen och var riktigt trött och avslappnad.

Mommo va hos oss med Alfred, när vi kom hem stekte jag fiskpinnar och kände att jag började få lite starkare värkar så jag började andas mig igenom dem. Vi åt en 12 tiden och då blev dom tätare fick andas mellan tuggorna, värkarna kom med 5minuter imellan och ibland kom en lite värk där emellan, efter jag ätit la jag mig ner och började klocka värkarna, de kom regelbundet med 5 minuters mellanrum.

13:20 började jag ha ganska svårt att slappna av..
Men ändå var det såå skönt att vara hemma, jag tyckte jag klarade mig så bra och profylaxandningen gick bra, jag sände meddelande med Emma och hon tyckte nog jag kanske skulle börja ringa kokkola och höra om dom tyckte jag skulle komma in men ja slrev bara nåå snaart så skönt här hemma.. ;)

Anders for b.t.w. och balade höensilage. :) Alfred och mommo for cyklande ti skolan.

kl 14 ringde jag ti kokkola för att fråga vad dom tyckte, när jag skall komma in. En hel finsk kvinna svarade, jag blev så upprörd då hon int försto vad jag menade och jag inte kom på vad värk va på finska så  värkarna började komma med 2 minuters mellanrum i telefon när jag skulle försöka förklara på finska, så hon tyckte absolut vi skulle komma in då jag måste pausa och andas..

Anders kom in och kolla läget jag sa att vi borde nog börja fara sa dom i kokkola, jag tyckte de va så jätte skönt att vara hemma i lugn miljö och andas men blev lite smått nervös nog när de kom så täta om vi nog skulle hinna fram. Ringde mommo och sa di kan koma hem och säg hejdå att vi böri fara.

Vi hamnade ju förståss efter en leveä kuljetus ekipage....I nedervetil när värkarna började tätna och Anders hade svårt att blanda bort mina tankar gasade han om ekipaget.

15 tiden kom vi in och fick lägga mig i ctg kurvan igen. Betydligt starkare värkar. Barnmorskan gjorde inre undersökning och jag var öppen 6cm, yihoo!

Gick över till förlossningsalen 15:45. kl 16 började jag ha riktigt hemska värkar och begärde både lustgas och sterila kvaddlar. 16.25 fick jag en riktigt stark värk och fick en krystbehov och i samma värk for vattnet! Jag blev lite chockad och såg att vattnet var grön brunt. Kallade in barnmorskan och hon bad mig lägga mig ner, barnmorskan sa att när nästa värk kommer kan jag prova krysta för nu är jag helt öppen, det kom genast en värk och jag tryckte på, barnmorskan bad mig svänga mig på sidan och hålla i mitt ben och nästa värk kom huvudet ut, jag andades och lyssnade på barnmorskan som bad mig svänga mig tillbaka på rygg, fick en värk till och tryckte ut lilla damen 16:33, jag kunde verkligen inte fatta att hon var ute redan!! Krystade 3minuter! Det gick så mycket snabbare och gjorde mycke mindre ont i krystningsskedet än det gjorde vid min första förlossning och detdär som jag var så rädd för som hände förra förlossningen att topparna på värkarna aldrig tog slut och det kom inga mellanrum hände aldrig nu, det va helt fantastisk, riktigt drömförlossning!

Hela förlossningen tog 4:45h har dom skrivit men egentligen började det nog redan där efter 10 så jag skulle säga 6:30h ungefär.

Vi fick mysa med vår fantastisk fina Saga och fick födelsedagsbrickan in. Njöt ringde fammo och mommo, Alfred.

Sen flyttades vi över till avdelningen fick ett familjerum och första natten gick riktigt bra.

------------------------

På fredag morgon/förmiddag när vi skulle ti barnkammarn och putsa upp och väga henne, så tyckte barnmorskan att Saga andades lite väl snabbt, så hon ville att barnläkarn skulle komma upp och titta på henne. Vi fick gå tillbaka till vårt rum och vänta. Han kom ganska snabbt och lyssnade på hjärtat och tittade på henne och sa att han inte kan säga mycket nu men att han hör ett bi-ljud på hjärtat som inte behöver vara något för på alla spädbarn som är 1dygn så hörs ett bi-ljud som växer ihop om några dar. Men han regerade också på att hon andades snabbt och sa att han vill ta ner henne till barnavdelningens intensiv för att sätta henne i hjärtmonitor, crp och kontrollera syresättningen, eftersom sådana maskiner inte finns här på bb avdelningen.. 

Då brast det för mig! Tankarna gick: INTENSIVEN!? HJÄRTFEL!? HJÄLP!? Men (jätte bra) barnläkaren berättade att det  behöver inte visa någonting men för att va säker behöver han ta ner henne och ha på maskinerna 4-8h åtminstone.. Tårarna bara rann på mig jag blev så otroligt orolig och rädd. Vi försökte äta lite lunch och sen skuttade vi ner henne dit.
Crp fick vi svar på inom 1h och det visade sig vara på 55 och lungröntgen togs, de konstaterade att hon andats in av de gröna fostervattnet och fått lunginflammation. De började genast med 2 olika antibiotika. 

Senare på kvällen steg crp ännu til 65 (vilket är mycket högt för en så nyfödd bebis)
Men tack och lov hade det sjunkit redan på lörda morgon och det fortsatte att sjunka de togs blodprov morgon och kväll, stackarn skrek så då de pickade i den lilla hälen!
Mitt mammahjärta brast flera gånger och tårarna rann..

Anders hade tänkt stanna bara en natt med oss men stannade 2, kändes jätte bra att ha honom med både som stöd för mig och med språket, ofta fick vi de som behärskade svenska men vissa va mycket dåliga på det och då blev sjukhustermerna svåra för mig...
På lörda åkte han hem till Alfred och sov hemma med honom, jag sov ensam uppe på bb avdelningen, jag va såå himla trött, hade suttit 2h där nere och försökt väcka och få mat i lilla Saga..
Jag var tacksam att jag fick va ensam i mitt rum och somnade snabbt och sen hade vi kommit överens om att dom får ge flaska (av min mjölk ja pumpat) mitt i natten och sen får dom ringa och väcka mig så kommer jag ner på måron och ammar.
På söndagen fick Saga ett rum på barnavdelningen och jag fick flytta ner dit och bo i samma rum! Vilken lycka!! Och sagas värden va såå mycket bättre så hon behövde inte va på intensiven utan fick vara i rummet med mig och vi hade en bärbar mätare där som mätte hennes syresättning och hjärtfrekvensen.

Och äntligen fick storebror komma och hälsa på oss! Som vi alla längtat! <3 <3

På måndag förmiddag va crp på 12 (ska va under 10) så jätte bra! Läkaren kom och undersökte Saga och lyssnade och lyssnade jätte noga men hörde inget bi-ljud mera på hjärtat! Tack gode gud!
Hon sa då att alla värden är så bra och flickan börjar vara frisk så om hemsjukhuset har passligt att komma hem ti oss så får vi åka hem samma dag! Jag blev så glad men också nervös att ska vi no faktisk åka hem redan jag hade inte vågat hoppas att vi skulle slippa redan.. Men saga fick ännu antibiotika på kvällen på sjukhuset och sen fick vi åka hem! <3
Hemsjukhuset besökte oss då tisda, onsda och torsdag och gav antibiotika i kanylen åt saga! Helt super att det finns hemsjukhus!

Underbart!

Tacksam!

Idag när jag äntligen fått skrivit detta inlägg klart är Saga redan 3veckor gammal och mår bra och är oftast väldigt nöjd.
Sover mellan 1-4,5h isträck dagtid och på kvällen somnar hon mellan 21-22:30, vaknar sen 1-2 gånger äter, bajsar, somnar om och ofta vid 7-8 är det morgon och dag att stiga upp.